...och bölar hjärtat ur sig.
Jag sitter ensam på fredsgatan och dricker lite. En lång historia som går ut på att Elin förhoppningsvis snart kommer hit så vi kan dra vidare.
I min tristess började jag kolla mina vänners bloggar. Blomman länkade till en annan arbetskamrats blogg och hon i sin tur skrev ett inlägg om att en bloggare som hon följt skulle sluta blogga. Hon länkade till denna kvinna och skrev att man skulle förbereda sig med näsdukar om man skulle läsa. Naturligtvis blev jag nyfiken och läste hennes blogg. Detta resulterade i att jag nu suttit här i snart en timme och storbölat för mig själv. Partysminket ligger utsmetat på kinderna med det skiter jag i. I bloggen får man följa en kvinna från det att hon får veta att hennes sambo har fått leukemi, hela sjukresan fram till att hennes sambo inte orkar kämpa längre.
fy fan.
Dags att uppskatta det man har.
Lollo ringde just, hon är på väg hit. Skönt med lite sällskap. Fick sms från Elin nu också. Hoppas hon är på G snart.
puss på er och hoppas ni har en trevlig helg.
http://retrieverliv.blogspot.com/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar