Elin är här. Vi har nyss skjutsat min mamma och hennes mamma och hennes mammas gubbe till bussen. De är på väg till Arlanda nu. Sen Spanien. De jävlarna ;) Nejdå, de är värda den resan och jag hoppas att vädret blir toppen. Liksom Sangrian ;)
Häromdagen gick jag, mamma, mormor och morfar på Victoria och käkade. När jag skulle gå hemifrån slängde jag ett getöga ut genom fönstret och såg solsken. "Toppen, räcker med en kofta!" Men när jag kom ut insåg jag till min förvåning att det ösregnade - mitt i solskenet!

På söndag är det dags! Wall-E!
Som jag har längtat! Filmen har egentligen premiär idag, men jag vill ju att mitt hjärtas karl ska vara med mig vid denna upplevelse så det får vänta till söndag då vi båda är lediga.
Nu finns det ju en ytte-pytte-knytte-liten risk att jag höjt denna film till skyarna så förskräckligt att jag kommer bli grymt besviken, men den risken är värld att tas. Jag menar - Disney och Pixars Animation's samarbete har nästa aldrig misslyckats förut, så varför nu? Dessutom är reklamen och trailern väldigt lovande.
Om jag inte nämner ett ord om bio-upplevelsen vid nästa bloggtillfälle - ta då aldrig upp ämnet ansikte mot ansikte, för det kommer troligtvis riva upp djupa sår om en besvikelse bortom det mesta.
Jag är trött. Märks det?
Elin är här. Hon ska sova hos mig. Mysigt :) Länge sedan sist.
Lollo är nästan okontaktbar just nu. Hon har nog fullt upp med nollningen. Hoppas i alla fall att hon har det bra.
Haha, hittade ett roligt filmklipp på telefonen. Det är från kräftskivan, eller snarare innan kräftskivan. Vi har nämligen stannat efter en landsväg på väg till festen för att Lollo skulle få byta om. Hon ställer sig bakom bilen med bagageluckan öppen och de mesta av kläderna i och på bilen. När hon vänder sig om för att byta tröja, släpper chauffören Andrea på bromsen och ljudlöst rullar vi ifrån Lollo som tror att hon är väl gömd, halvnaken, bakom bilen.
En väldigt rolig situation uppstår när hon vänder sig om och inser att vi inte är kvar och måste springa efter bilen. Tyvärr var jag inte så snabb med kameran så den roligaste delen missas, men man hör i alla fall vad hon svär och grymtar när hon kommer ikapp bilen och inser att hon hade bl a mobilen och lite annat på biltaket. Tyvärr är klippet på sniskan, men det har väl ingen dött av.
Nej nu är det dags att nanna, kommer ju en dag imorgon med.
Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar